Dela nyhet
Bättre än Kiruna blir det inte
15 sep 2017 0 kommentarer
KIF hade redan Henrik Edström. Då värvades Jesper Eriksson.
När hade Kiruna en sådan här målvaktsbesättning senast?
Svår fråga. Men förmodligen inte sedan Hans Wallsons dagar.
- Det här kommer vara bra för min och ”Henkes” utveckling – och dessutom för våra skyttar, säger hemvändaren Jesper Eriksson.
Sammy Gustafsson, Niklas Lerbink, Arvid Stenmark och Henrik Edström...
Under 10-talet har Kiruna haft en förstamålvakt som har kompletterats med en backupkeeper, snarare än två jämnbra som fightats om förstaspaden.
Nu har tränaren Robert Lahti verkligen ett ”problem” med laguttagningen på just den posten.
Jag sätter ordet inom citationstecken, så klart. Lahti kommer att känna sig som ett barn framför smågodishyllan en lördag när han ska välja vem som ska stå i KIF-målet!
Jesper ska snart få beskriva känslan att äntligen få flytta hem igen, men vi börjar hos A-lagstränaren:
- Jag är väldigt, väldigt glad över att vi har två så bra målvakter som får tävla med varandra om att stå matcher. Här kan vi inte vara blygsamma utan snarare säga att vi har absolut toppklass i Hockeyettan. Målvaktsspelet kan ofta avgöra hockeymatcher och det har vi sett prov på under försäsongen.
Hur ska du hålla dem båda glada?
- Jag hoppas att de båda känner att det här blir en inspirerande miljö eftersom de verkligen kommer att få tävla om att få stå. Jag tror att det gör att de kommer att utvecklas som målvakter och känna att Kiruna var ett bra val för dem i år, säger Robert Lahti innan han reflekterar lite över Henrik Edström:
- Här har vi en väldigt bra kille som är otroligt seriös och proffsig och som väljer att flytta långt hemifrån för att spela med oss och stannar dessutom i tre år nu. Det är ett kvitto på att vi har en bra verksamhet.
Gamla barndomsvänner från hemstaden. Finns det något bättre? Inte mycket.
Jesper Eriksson lämnade Kiruna 2012 för Skellefteås J18-lag.
Nu är han äntligen hemma igen. Jag skriver ”äntligen” för den u-landslagsmeriterade målvakten har längtat hem.
- Ja, så är det. Jag har gjort det länge, faktiskt så det känns riktigt skönt. Hem är alltid hem och bättre än Kiruna blir det inte, säger 21-åringen.
Och just barndomsvännerna är det som han har saknat mest. Lämpligt och roligt då att många av dem spelar i KIF.
- Det är väl ett gäng på åtta, tio stycken. Landström, Thyni, Strandelin, Palovaara med flera. Jag känner ju nästan alla i laget och har spelat med många tidigare som Krekula, Kero och Kruuka.
Hur är det att dela lag med så nära vänner?
- Det blir mer personligt och skapar ett otroligt sammansvetsat lag. Alla vet att alla kommer att göra exakt allt de kan för laget snarare än att bara tänka på sig själv som det kan vara i vissa lag ibland, säger Jesper Eriksson.
Målvakten byter från fjolårets ihopvärvade Asplöven till ett hemvävt och närproducerat Kiruna. Han förklarar skillnaden att spela i de olika typen av lagbyggen:
- Största skillnaden blir att vi i Kiruna känner varandra utan och innan. Det gör att vi kan ställa högre krav på varandra eftersom vi vet vad vi klarar av. Man vet att alla kommer att gå i graven för att laget ska vinna. Det är svårare att få samma känsla i ett lag där många spelare kommer från olika håll och inte känner varandra.
Hur summerar du din säsong i Asplöven ifjol?
- Det var blandat. Jag stötte på nya utmaningar som jag inte gjort tidigare både på och utanför isen. Jag lärde mig mycket av dem men jag vill inte specifikt gå in på vad det handlar om.
KIF hade ju redan en bra målvakt när du skrev på, funderade du på det?
- Nej, jag känner snarare att det är en bra utmaning. ”Henke” är en riktigt fin kille och jag är bara glad över att vi ska bli kollegor. Ju bättre motstånd man har om förstaspaden desto bättre är det. Vi kommer att höja våra nivåer och samtidigt skyttarnas nivåer på träningarna, säger Jesper Eriksson.
Ja, det blir inte enkelt att göra mål på firma Edström/Eriksson på KIF:s träningar i år.
Mattias Heikki