AIF:s Emil Jakobsson och KIF:s Joni Liljeblad uttalar sig gemensamt.

Vandaliseringen av AIF-spelarnas bilar blev en riksnyhet.

Nu går kaptenerna i de båda lagen ut med ett gemensamt budskap.

Sluta spekulera.

Smutskasta inte varandra.

- Det är inte meningen att KIF ska höra att de har gjort något. Det är inte rättvist på något sätt, säger AIF:s Emil Jakobsson.

Här är bakgrunden för er som inte känner till den (är väl inte särskilt många vid det här laget).

När AIF-spelarna återvände från 4-2-segern mot Asplöven i Haparanda under natten mot torsdagen möttes de av en tråkig syn.

Sex av spelarnas bilar som stod parkerade på Lombias parkering hade fått fönsterrutorna krossade.

Emil Jakobsson är besviken på SVT, NSD och Aftonbladet som rapporterade om händelsen i samma andetag som de tog upp derbyt som spelades måndagen innan.

En rapportering som antyder att sabotaget var hockeyrelaterat.

- Det var en reporter från Luleå som tog upp derbyt och bad mig spekulera i vem ligger bakom vandaliseringen. Men jag vet ju ingenting om det här, hur ska jag kunna spekulera om det? Jag sa att det lika gärna hade kunnat vara han själv som hade gjort det. Då blev han helt tyst.

AIF-kaptenen tröttnade på allt snack runt händelsen och tog kontakt med kompisen och KIF-kaptenen Joni Liljeblad.

- Jag sa att vi måste skriva något gemensamt. Vissa personer söker skit mellan föreningarna. Man ska kunna skämta med varandra med glimten i ögat när man pratar hockey. Men när någon ger sig på döda ting och slår sönder det blir man mörkrädd. Det är för allvarligt för att skämta om. Vi vill gå ut och säga att ingen tycker det här är roligt. Det är inte meningen att KIF ska höra att de har gjort någonting, det är inte rättvist på något sätt, säger Emil Jakobsson.

Joni Liljeblad tror att vandaliseringen inte har det minsta med ishockeyn att göra.

- Vi står båda bakom att det är någon idiot som ligger bakom det här. Vi känner att vi vill få slut på snacket som har uppstått. Det är helt onödigt att smutskasta någon efter den här vandaliseringen.

Han själv fick skämt riktat mot sig efter att nyheten kablades ut över hela Sverige.

- Ja, det var många som frågade mig ”om jag hade jobbat i natt”. De menar inget illa men jag tycker inte att det är ok att skämta om det. Det här är allvarliga saker. Det kostar mycket pengar för spelarna. Om jag själv hade kommit hem mitt i natten och sett något sådant hade man blivit så less så att det finns inte. Det är inget att skämta om, säger KIF-kaptenen.

Vad är det senaste när det gäller vandaliseringen?

- Jag har inte hört något. Vi har tejpat alla fönster. Flera fönster slogs in på en av bilarna så jag hjälpte lagkompisen med att ta in bilen i ett garage och fukta av den eftersom det hade regnat in i bilen. Annars finns risken att den hade blivit helt förstörd inuti.

Emil Jakobsson lyfter fram kritiken att det är väldigt mörkt på parkeringen där bilarna står sent in på natten när Kirunas lag är på bortaresor.

- Det finns inte en lampa som lyser där. Det var bara en tidsfråga innan det här skulle hända. Det här hade lika gärna kunnat drabba FF-spelarnas eller KIF-spelarnas bilar. Nu hände det oss.

AIF-arna drog igång en pengainsamling för att täcka kostnaderna till försäkringsbolagen.

- Det är klart att man blir både stolt och glad över det men det är tråkigt att folk ska behöva lägga ut egna pengar på grund av idioter som förstör, säger Emil Jakobsson.

- Det är jättebra agerat av AIF-fansen. Hockey berör, det ser man ännu ett exempel på. Det är stort, fyller Joni Liljeblad i med.

När vandaliseringen uppmärksammades drog medier ett samband med att det första derbyt på 32 år spelades samma vecka.

Rapporteringen innan var ganska svartvit och handlade mycket om gammalt groll, rivalitet, arbetare mot tjänstemän.

Aftonbladet använde sig till och med av ordet hat.

- Jag kommer ihåg derbyna när man var ung spelare, det är klart att man inte ville förlora dem, men hat? Jag lever inte med hat. Jag har spelat i KIF och jag har aldrig sagt att jag hatar dem. De äldre kanske lever kvar i det där men jag hatar inte något, säger Emil Jakobsson.

Så här resonerar Joni Liljeblad kring det.

- Jag vet inte, jag har inte läst så mycket i media. Men man ger en helt fel bild av saken om man pratar om hat. Dagens spelare har inte varit med på den tiden då derbyna var hårdare, bara hört talas om det. I dag är ju många av spelarna kompisar utanför isen. Vi är inte kompisar på isen men det är inte hat som driver en när man tacklas. Snarare känslorna under en hockeymatch. Visst, derby är lite extra men det handlar absolut inte om något hat.

Joni Liljeblad menar att hockeystämningen i Kiruna är ganska bra. Det snackas mycket hockey, derbyt lockade storpublik och bjöd på en underhållande match.

- Jag hoppas bara att folket fortsätter att hitta till matcherna även när det inte är derby, säger han.

Emil Jakobsson håller med. Han skyller den negativa publiciteten kring hockeyn på kommunens oförmåga att lösa problem med till exempel omklädningsrummen.

- Nu säger de att det ska lösas när fotbollssäsongen är över och då är det inget att tjata om. Det handlar inte om något tjafs mellan föreningarna utan om kommunen hade agerat hade det lösts sig och det hade inte uppstått några intriger, säger AIF-kaptenen.

Han möter många Kirunabor i sitt jobb på Verktygshuset och jobbar för övrigt tillsammans med KIF:s materialare Mikael Grundén.

- Det dyker upp folk då och då som skämtar om KIF och AIF och vill dra igång något snack mellan oss två, det är bara roligt när man gör det med glimten i ögat. Det är så jag vill ha det och hoppas att andra också vill ha det. När jag träffar KIF-spelare så kan vi ha en skoj-jargong tillsammans, det är bara roligt. Det snackas otroligt mycket ishockey, inte bara om AIF utan folk frågar mycket om KIF också. Jag trodde inte att så många plötsligt skulle börja prata om ishockeyn. Kiruna är en hockeystad, det är bara att konstatera, säger Emil Jakobsson.

AIF och KIF arrangerade nyligen DM tillsammans, något som blev lyckat. Vad tycker kaptenerna om att föreningarna samarbetar? Jo, båda två vill se mer av den varan.

- Ja, det första jag tänker på är att samarbeta på ungdomssidan. Vi måste ge ungdomarna mer istid, vi i KIF och AIF ska kanske ta senare istider för att släppa fram de yngre. Det blir fel om man bråkar och inte är sams, man kan inte slösa bort årskullar på grund av bråk. Hockeyn blir lidande av det. Vi är två lag i ettan nu, så det är bara att göra det bästa av det, säger Joni Liljeblad.

Hans kompis i AIF håller med:

- Absolut. På A-lagsnivå vet jag inte det är möjligt att samarbeta men om något till exempel behöver göras i hallen så tror jag säkert att man från AIF:s sida skulle kunna vara med och hjälpa till som funktionärer på ungdomssidan till exempel, bara man får något tillbaka av det.

Lagkaptenerna har fått säga sitt.

Budskapet är tydligt

Förhoppningsvis är det här det sista som skrivs som har med vandalisering att göra.

Det är ju ishockey vi alla vill läsa om.

Mattias Heikki

Gillar du när folk visar upp sitt KIF-engagemang?

Visa det genom att swisha en liten slant.

123 601 38 41

Calle Källström jublar efter sitt 2-2-mål mot AIF. Foto: Fredrik Thornéus.

I fjol var hans längsta bortaresa 30 mil.

Lägg på 150 till så räcker det för den här helgens roadtrip.

- Det här är ju lite charmen med att spela i KIF, säger Calle Källström.

Ja, resorna i den västra serien är ju rena reklamsnuttarna i jämförelse med långfilmerna i den norra.

Läs mer: Källström till KIF 

Kiruna-Östersund, Östersund-Örnsköldsvik och slutligen Örnsköldsvik-Kiruna står på busschemat den här helgen.

176 härliga norrländska mil!

Calle Källström kan knappt vänta.

- Det här är absolut inget jag tycker känns jobbigt. Att åka ner tillsammans med ett riktigt gött gäng och spela två spännande matcher! Det ska bli skoj, säger nyförvärvet från Forshaga.

 Läs mer: "Har hört en massa bra saker om KIF"

Att de långa bussresorna formar en lagsammanhållning som är unik för Kirunalagen är något som snabbt kommer på tal när man pratar bortaresor.

Calle Källström är en i raden av inflyttade KIF-spelare som skriver under på den här teorin.

- Det märks att spelarna har spenderat mycket tid med varandra. Det är en tajt grupp det här, utan grupperingar. Alla pratar med alla och det gör det så lätt att komma in i det här laget, säger den store forwarden.

Vad gör du i bussen?

- Jag lyssnar mycket på musik och har även väldigt lätt för att sova på bussen. Det blir att man ser på serier också.

Du är i sällskap med de kanske mest buss-erfarna spelarna i hela Hockeysverige, har du fått några bra tips?

- Haha, nej det har jag inte fått. Men det märks att killarna är vana vid att åka buss. Ingen har problem med att sova. Något som är ovanligt är däremot att de flesta sitter långt fram i bussen. Jag är mer van vid att alla vill sitta långt bak.

I regel sitter de äldsta spelarna längst bak, varför sitter alla så långt fram? Beror det på den låga medelåldern i laget eller?

- Haha, ja kanske det. Joni har sin plats där längst bak i alla fall.

Men för att nyansera bilden av Calle Källströms buss-historik ska vi även säga att hans längsta bortamatch gick från Karlskoga till Skellefteå på J18-tiden.

Imponerande 88 mil, snackar vi om här. Det är respekt.

Nog om det. Dags att prata om ishockey också. Så här säger Calle Källström om tankarna inför helgen.

- Vi kommer möta två duktiga lag som båda spelade i allettan förra året. Men spelar vi som vi pratar om och som vi gör på träningarna och sätter den pressen som vi ska så är det inte omöjligt att vi åker hem med sex poäng på söndag.

Hur upplevde du derbyt mot Kiruna AIF?

- Vi kom inte upp i vår rätta nivå och föll ner i deras tempo och spelade för svårt och stressigt överlag. Det är synd att vi inte kan sätta de chanserna som vi fick, då hade det kanske blivit ett annat resultat.

Så här beskriver han känslan på morgonen efter derbykvällen:

- Det var inte världens undergång. Vi fick trots allt med oss en poäng, det får vi inte glömma bort. Det kan vara den poängen som blir avgörande om vi går till allettan eller inte. Det var en match av 20. Redan nu i helgen har vi sex poäng att kriga om. Och dessutom har vi ett nytt derby att ta revansch i i december.

Det är en munter Calle Källström som hemsidan ringer upp.

Inte undra på det. Han stortrivs som nyinflyttad Kirunabo.

- Allting är jättebra, både på och utanför isen. Jag trivs väldigt bra med jobbet och kollegorna på Högalidskolan. Det är ett jobb som gör att man kommer mentalt och fysiskt pigg till träningarna..

Men nu får han slita sig från sin nya hemstad.

Roadtrip!

In i bussen, grabbar!

Mattias Heikki

Gillar du Mattias Heikkis texter på sajten?

Visa det genom att swisha en liten slant.

123 601 38 41

KIF.-fans på plats i Borlänge 20016. Foto: Mattias Heikki

På lördag stiger han upp i gryningen och tar tåget – fem timmar enkel väg.

Belöningen? Att få se KIF spela live.

- Kiruna finns alltid i hjärtat, säger Peter Kivimäki.

Att följa vårt kära Kiruna IF är inte enkelt om man är en utflyttad Kirunapatriot.

Jag har tidigare skrivit om det i den här texten i det klassiska magasinet KirunaTidningen som ni gärna kan läsa här:

https://www.facebook.com/kirunaiflive/posts/här-är-@[541240431:2048:mattias-heikki]s-berömd/10154042697694242/

När Lombia ligger långt bort får vi söderut passa på när laget spelar på bortaplan. Mötet mot Östersund innebär den längsta bussresan. Men bara om du mäter den från Kiruna. Söderifrån är det den närmaste matchen i grundserien för många KIF-fans.

Så när tågresan ”bara” tar fem timmar gäller det att passa på.

Det gör Peter Kivimäki på lördag.

Tidigt på morgonen startar han färden. Man kan höra det tydligt på honom: Han ser verkligen fram emot det.

- Jaja, det ska bli förbannat roligt! Det var ett tag sist, säger han.

Som många utflyttade Kirunabor kommer man hem till fina gruvstan under påsken, sommaren och julen. Tider på året då hockeysäsongen står stilla.

- Jag har ju kvar släkt och vänner i Kiruna men det brukar vara svårt att tajma in. Jag åker gärna dit när barnbarnen är ledig från skolan, säger Peter Kivimäki.

Den senaste matchen han såg live slutade med storförlust nere i Ljungbys nybyggda arena. KIF kunde summera ett riktig fin säsong för tre år sedan med allettanspel och play off-uttåg mot stora, starka Troja Ljungby.

En person som inte är idrottsintresserad (stackarns sate...) ställer sig säkert fråga. Varför väljer man att spendera en ledig lördag på att åka långt för att se sitt favoritlag spela.

Vi skickar frågan till Peter:

- Det korta svaret på den frågan är att Kiruna alltid finns i hjärtat. Det är helt enkelt så kul att följa laget.

Och det långa svaret?

- Då får man titta på frågan ur ett större perspektiv. Kiruna är så speciellt. Jag flyttade från stan för 18 år sedan och bott på åtta olika orter sedan dess. Vart man än kommer i landet så finns det alltid ett stort intresse för Kiruna. Många frågar om bland annat ishockeyn och stadsflytten. Sedan finns det så många utflyttade Kirunabor runt om i landet. De kanske har tappat kontakten med staden och hockeyn men om man försöker skapa lite intresse på bortaresorna så kanske de kan haka på och stötta laget på plats, säger Peter Kivimäki innan han kommer in på en annan viktig del i det hela:

- Sedan känner jag extra mycket för KIF efter att man gick in i det här acceptansprojektet. Vi har ett hårt klimat i samhället och då är det stort att man som idrottsförening tar ställning för allas lika värde. KIF ska ha all heder och respekt och det är något som jag vill stötta.

Många KIF-supportrar runt om i landet har nog tidigare känt sig lite ensamma. Men teknikens framsteg (KIF-TV) gör att Kiruna inte längre känns lika långt bort – och den gemensamma Facebookgruppen KIF Fans (nu med nästan 800 medlemmar!) gör att man kan dela gemenskapen även om man är utspridda runt om i Sverige.

- Jag tittar alltid på KIF-TV och de andra kanalerna när de sänder matcherna. Sedan är det jättebra att man kan skicka iväg en swish och stötta föreningen trots att man inte är på plats. Hockeyn är jättedyr att bedriva på den här nivån och jag vet att alla bidrag uppskattas av föreningen.

Tack vare Facebookgruppen visar det sig att Peter Kivimäki inte blir ensam på bortaläktaren. I kommentatorsfältet kan man bland annat läsa att en bil med tre personer åker upp från Gävle (”bara” fyra timmar i bil) och att ytterligare fans ansluter från Värmland.

- Sociala medier kan man tycka mycket om, men när man sprider något där kan man få upp ett engagemang. Det är jättekul. Jag vill passa på att uppmana alla som är i Östersund med omnejd, att ansluta till oss om ni känner för att stötta laget, säger Peter Kivimäki.

Känns det viktigt för dig att visa att det finns ett stöd för KIF runt om i landet?

- Ja, det är jätteviktigt. Jag tror det uppskattas av spelarna att upptäcka att det finns personer runt om som man inte visste gillar KIF. De är inte ensamma på den här resan. Det låter klyschigt men spelarna och vi fans gör det här tillsammans.

Som ni kan läsa om i länken i början av texten gav allettansäsongen en grym chans för många fans att mötas upp söderut. Borlänge, Kumla, Tranås, Ljungby...

Både undertecknad och Peter Kivimäki minns säsongen väl.

- Det var bland de roligare säsongerna på många år. Det var så positiv stämning bland Kirunafolket på matcherna. Sedan var nyfikenheten på Kiruna enormt stor bland hemmapubliken. Många kom fram och ställde frågor. Det märktes att Kirunas ishockey har ett start varumärke runt om i Sverige.

Själv minns jag hur väktarna i Ljungby klev upp på bortaläktaren och handhälsade imponerat på alla fansen ”som rest ända från Kiruna”. Vad minns du mer från den säsongen?

- Ett roligt minne var efter matchen i Borlänge när kafépersonalen sprang ut på parkeringen med mackor åt oss”eftersom vi skulle resa så långt, hela vägen till Kiruna”. Min kompis sa ”ta du dem Peter, du har ju några timmar till Stockholm, jag ska ju sova hos min dotter som bor fem minuter härifrån”. Folket där uppskattade vårt engagemang och deras gest var jättefin.

Haha! Om vi ska bli lite nostalgiska här på sista frågan. Vem är din favoritspelare i KIF genom tiderna?

- Det hade varit enkelt att säga Igor Vlasov, men jag väljer Hans Wallson. Han var så otroligt dedikerad ishockeyn i Kiruna. Han var en av de mest skolade och drivna offensiva spelarna man har sett. Han var en riktig pådrivare och en måltjuv av Guds nåde, säger Peter Kivimäki.

På lördag får han äntligen se sitt Kiruna IF igen.

Peter Kivimäki har ett enormt KIF-hjärta.

Man är stolt över att få dela förening med en sådan supporter.

Mattias Heikki

Gillar du när folk visar upp sitt KIF-engagemang?

Visa det genom att swisha en liten slant.

123 601 38 41