Fyra KIFU-spelare var med i helgens kval till TV-pucken.

Under helgen som var spelades kvalet till TV-pucken för pojkar födda 2008. I Östersund möttes distrikten från Region Norr: Hälsingland, Jämtland/Härjedalen, Medelpad, Västerbotten,
Ångermanland och regerande mästaren Norrbotten.

Förutsättningarna enkla, Ettan vidare till slutspel. Tvåan vidare i det fall årets värddistrikt, Gästrikland blev etta eller tvåa i sin kvalgrupp. Om inte så ryker kvalspelets svagaste tvåa från de fyra olika kvalgrupperna (Norr, Öst, Väst, Syd).

I årets TV-pucklag representeras Kiruna IF Ungdom av fyra spelare, backen William Jakobsson och forwards Tage Carlsten, Viggo Mämmi och Casper Kjölmoen. En kvartett som det slår gnistor om och
som verkligen gör skillnad på plan.
TV-puckens huvudtränare Petri Angeli, om våra Kirunaspelare:

William Jakobsson: Skicklig back som är bra med puck och har ett väldigt bra skott. Jag ska inte säga att det är Erik Karlsson, men han spelar på en hög risknivå och ibland blir det fel, oftast blir det rätt.
Han har bra öppnande passningar och är lugn med puck.
Tage Carlsten: Han är en flygande forward på kanten, jobbar stenhårt både framåt och bakåt.
Otroligt bra i en mot en. Det går fort där.
Viggo Mämmi: En väldigt fysiskt tränad kille, stark. En defensiv forward som offrar sig för laget.
Kommer att bli viktig i boxplay. Han ställer sig framför skotten och är stark vid sargen.
Casper Kjölmoen: Han är dubbelmedborgare, svensk och norsk. Han kanske är vår vassaste kille. Det
är hundra procent i alla lägen. Det går fort och han gör bra saker på isen. Han är också en av de som
kan avgöra matchen om den ligger och väger. 

Hur gick kvalet? Norrbotten gick rent i sin kvalgrupp, fem raka vinster, och blev det enda laget som skall representera Region Norr i slutspelet då andraplacerade Ångermanland blev hela kvalspelets sämsta tvåa. Slutspelet avgörs den 2-5 november i Gävle/Sandviken. I kvartsfinalen ställs Norrbotten mot Södermanland.
Lycka till Grabbar!

Kiruna IF

Emil Pettersson håller på Chelsea. Det bådar ju gott inför kommande säsong...

Om man ska gå efter favoritklubb i fotboll så har KIF gjort ett kap.

Emil Pettersson håller ju på Chelsea.

Möt nyförvärvet som än i dag minns en ”pinsam” miss mot KIF i Lombia.

Han svarar hemma i lägenheten i gamla Kiruna centrum. Utanför fönstret ser han Folketshus-parkeringen, Ferrum och kvarteret Ortdrivaren.

Jämtlänningen bor mitt i rivningarnas väntrum.

En märklig känsla, förmodligen. Flytten hit var 178 mil lång. Det är så långt det är till Blekinge och Sölvesborg.

Men Östersundsgrabben gjorde ett stopp i hemstaden under sommaren. Då hade han ju kommit halvvägs.

Med andra ord var flytten smidig.

Du hade inget stort piano eller liknande som skulle upp från Sölvesborg?

- Haha, nej, det slapp jag.

Har du några udda hobbies?

- Udda vet jag inte. Men jag är väldigt sportintresserad. Jag ser allt. Formel ett, fotboll, amerikansk fotboll...

Det leder in oss på ett samtal om favoritlag. Emil Petterssons pappa är en inbiten Chelseasupporter. När sonen fyllde tio fick han följa med till Stamford Bridge. Han glömmer aldrig den 14 november 2010 i sydvästra London.

Trots att Chelsea säsongen innan hade vunnit dubbeln under fotbollsprofessorn Carlo Ancelotti, förlorade man just den här dagen.

0-3 – mot Sunderland.

Torsken skadade inte Emils Chelseabrinn. Han följer laget än i dag.

Nog om London, låt oss fokusera på Kiruna.

- Det är otroligt roligt att vara här. Jag har spelat här några gånger tidigare och alltid tyckt att staden har varit så fin på vintrarna. Det ska bli hur kul som helst det här, säger han.

När jag ber honom hitta några Kirunaminnen från karriären kommer två upp.

Det första är förlusten mot Kiruna AIF i play off-spelet i Lombiahallen. Den 85 mil långa resan tillbaka till Östersund och de väntande returmatcherna i bäst av tre var inte enkel.

Men ÖIK hämtade sig och slog ut AIF efter tre matcher.

Det andra minnet är ett KIF-minne.

Östersund gick mot segern i slutminuterna. KIF plockade målvakten och satsade allt på ett kort. Då kom Emil Pettersson loss med pucken och skrinnade mot det öppna målet.

En KIF-back (Emil vet inte vem) skrinnade tillbaka och fick agera målvakt.

I ett sånt läge ska det ju bara vara mål.

Men Emil missade. Eller rättare sagt: Den (för oss okände) KIF-backen målvaktsräddade med benskyddet.

- Jag fick höra talas om den där missen några gånger sen, skrattar 23-åringen.

Efter en handfull säsonger med Östersund i Hockeyettan valde Pettersson att gå ner ett pinnhål i seriesystemet.

Han ville få en viktigare roll. Han vill spela de där sista avgörande minuterna när matcherna stod och vägde och de viktiga målen skulle göras. Eller de avgörande skottäcken.

Så blev det också.

- Det blev två väldigt lärorika år. Jag fick spela mycket och det hände mycket runt laget med spelare och tränare som kom och gick. Saker som man inte kan förbereda sig på. Men det är nyttigt att ha varit med om det.

Hur var det att spela där?

- När jag flyttade ner visste jag inte så mycket om spelet i tvåan. Men jag blev positivt överraskad på kvaliteten i den serien.

Spelar du helst center eller vinge?

- Jag kan spela både och, det spelar ingen större roll. Jag har bytt emellan i alla år.

Hur beskriver du dig som spelare?

- Jag tycker om att hålla i pucken. Jag är noga med att inte bara slänga iväg den utan jag vill hitta en lösning på situationen. Jag försöker ligga steget före och hela tiden hjälpa mina lagkamrater.

Varför valde du Kiruna?

- Jag känner att jag vill hitta tillbaka till ettan igen. Jag ville också hitta ett lag som vill framåt och det vill Kiruna. När jag kom i kontakt med Thomas Jatko var det inget svårt val. Jag har bara hört positiva saker om Kiruna innan jag kom hit. Och när jag kom hit märkte jag hur allt känns proffsigt. Det är kul att vara här.

Efter att ha flyttat 178 mil är det dags för Emil Pettersson att skaffa sig roligare minnen från Lombia ishall.

Fotnot 1: Artikelns skribent är ett stort Chelseafan. Därav textens inledning.

Fotnot 2: Missa inte KIF:s hemmapremiär på onsdagen. Nedsläppet mot Narvik sker 19.00.

Mattias Heikki

Gillar du Mattias Heikkis texter på hemsidan?

Visa det genom att swisha en liten slant till KIF.

123 601 38 41

Jacob Hansson Geidon låg bakom mycket i offenisiven för KIF under DM. Arkivbild: Max Zackrisson

Så nära – men ändå inte där.

Boden-KIF blev helt avgörande på sista DM-dagen. KIF vann – men ”bara” i sudden.

- Vi kommer att kunna störa alla lag i serien, säger tränare Henrik Sahlin efter DM.

Ja, KIF imponerade i helgens matcher. Det trots att man fick ställa över tongivande spelarna Simon Thyni, Feliks Morozov, Nils Inga och Wiljami Kupiainen.

Vi börjar från början. Och KIF gjorde den första matchen till den svagaste.

Kalix vann med 5-4 efter straffar. 1-1-målet gjordes av Hugo Alatalo. Det betydde att en ung Kirunason fick göra sitt första A-lagsmål igen.

År ut och år in.

Visst är det imponerande att det ständigt ploppar upp unga spelare som vill vara med och knacka på dörren till Kiruna IF:s A-lag?

De andra KIF-målen gjordes av Hampus Hagström, Daniel Bäckström och Emil Pettersson.

- Vi började svagt men spelade upp oss och gör en del bra saker. Men Kalix vann rättvist, summerar Salin.

Under dag två väntade Piteå. Ett lag som KIF har haft svårt med under senare år.

Och på tal om unga Kirunagrabbar. Viktor Palovaara gav KIF ledningen med 1-0, även det hans första i seniorsammanhang. År ut och år in...

Matias Mustonen dubblade ledningen. Hans kompis Teemu Siironen gjorde 3-1 innan KIF tappade ledningen till 3-3, varav ett mål kom till shorthanded.

- Vi gör en stabil förstaperiod mot Piteå och har egentligen bara en dipp i matchen och det är när de gör de två målen. Jag tycker vi har otur där och borde ha vunnit matchen efter ordinarie tid, säger Sahlin.

Istället behövdes straffläggning och ett avgörande från Melvin Råman och Jacob Hansson Geidon för att säkra seger.

Den innebar att den sista matchen mot ärkerivalen Boden skulle bli helt avgörande för vilka som skulle ta sig till finalen i DM och därmed få möta Luleå Hockey på hemmaplan.

Boden tog ledningen, som dock Teemu Siironen kvitterade. I slutet av matchen gjorde Jack Sirrka 2-1, men kort därpå höll sig Hansson framme igen och kvitterade till 2-2.

1,52 in i sudden avgjorde Matias Mustonen till 3-2. KIF besegrade Boden, vilket det var länge sedan man gjorde. Men det räckte inte eftersom en seger under ordinarie tid var ett måste för att vinna gruppspelet.

- Bodenmatchen var också bra. Vi tar steg i rätt riktning hela tiden. Vår forecheck är bra och vi vågar att spela med pucken och skapar målchanser. Vårt boxplay är riktigt bra. Vi fick spela tre mot fem två gånger i nästan två minuter utan att Boden egentligen skapade något, säger Sahlin som summerar helgen så här:

- Jag är väldigt nöjd med prestationerna. Vi visar att vi kommer att kunna störa alla lag i den här serien.

Eftersom fyra nyckelspelare var hemma i Kiruna fick Sahlin lyfta upp juniorer till helgens matcher. Melvin Råman, Alexander Rotmalm, Herman Keskitalo och Hugo Alatalo gjorde sina KIF-debuter.

Det Sahlin såg av de unga Kirunagrabbarna gjorde honom nöjd.

- Väldigt. De tar verkligen för sig och visar att de vill bidra och inte bara vara med. Några av dem fick även spela viktiga minuter i avgörande lägen. Det finns talanger i Kiruna och framtiden är ljus, säger Sahin.

På onsdag har Kirunaborna chansen att se säsongens upplaga av KIF live för första gången i hemstaden. 19.00 sker nedsläppet mot Narvik.

Missa inte det.

Mattias Heikki

Gillar du Mattias Heikkis texter på hemsidan?

Visa det genom att swisha en liten slant till KIF.

123 601 38 41