Månadskrönika – September

Månadskrönika – September

Vi har redan hunnit till september. Dags att börja berätta igen vad som händer i föreningen.

Livet som sportchef i Hockeyettan är långt ifrån glamouröst. Den största delen av arbetsdagarna i slutet av juli och början av augusti gick åt till att ordna lägenheter, möbler och elavtal. Organisationen är så pass liten att alla måste hjälpas åt. Jag vill än en gång tacka de funktionärer som hjälpte till så att alla spelare kunde flytta in i möblerade och städade hem.

Augusti brukar vara den jobbigaste månaden. Hockeyn är på gång, men allt runtomkring måste också fixas. Hockeyskolan blev en succé. Det blev även kyrkflytten och KIF-golfen. Lite bittert känns det fortfarande att mitt lag kom tvåa i golfen – men ett stort grattis till vinnarna, Elgiganten!

Vi har hunnit spela lite hockey också. A-laget åker snart till Piteå för DM. Stämningen i omklädningsrummet är väldigt positiv, och jag måste säga att vi har fått in bra spelare – och framför allt riktigt fina människor – till herrlaget. Namn som Warg, Nilsson, Söderlund och Ossipov bidrar inte bara på isen utan också mycket utanför. Det handlar om sportslighet och höga krav på allt vi gör.

Juniorerna har redan spelat sina DM-turneringar.

J20 ser ut att verkligen kunna mäta sig med länsrivalerna i år. I J18 har vi tagit upp alla spelare födda 2010 som velat komma upp. Tyvärr är vi i ett läge här i Kiruna där många ungdomslag har svårt att få ihop lag.

Mycket av vårt fokus går därför redan nu till de yngsta lagen, och jag har lovat att hjälpa ännu mer med det sportsliga på ungdomssidan.

Samtidigt är jag glad att spelare födda 2009 och 2010 får chansen att spela fem år i junior. Det ökar intresset för att flytta till Kiruna och gå på hockeygymnasiet här. Jag är själv med på isen med båda juniorlagen varje vecka och ser utvecklingen. Även om vi har ganska få spelare just nu, är jag övertygad om att vi kommer att få fram nya lokala A-lagsspelare i framtiden också.

Det kommer ut dåliga nyheter från Hockeysverige nästan varje dag. Det känns som att nästan alla föreningar har ekonomiska svårigheter – hela vägen från Leksand till Väsby finns det oro för framtiden.

Vi i Kiruna lever i samma verklighet som alla andra. Vi måste verkligen kämpa för att det ska finnas hockey i Kiruna.

Ökande kostnader betyder att varje kaffekopp på Lombia och varje lott som säljs i billotteriet blir livsviktig. Därför vill jag ge en stor eloge till alla som jobbar ideellt i föreningen. Utan deras insatser skulle vi aldrig kunna satsa närmare en miljon kronor på juniorhockey varje år.

Chapeau!