Dela nyhet
"Otto har gjort ett enormt jobb för oss"
23 jun 2021 0 kommentarer
Otto Andersson lämnar som ordförande.
Men han lämnar inte KIF.
- Föreningen är fast i hjärtat resten av livet, säger han.
Thomas Jatko talar från hjärtat och säger:
- Otto har gjort ett enormt jobb. Hur tackar man för det?
Den här texten är en ”hej då-text” till ordförandeskapet från Otto Andersson. Den avgående ordföranden ska strax få komma till tals.
Men först tog hemsidan ett snack med valberedningens Thomas Jatko. Han har följt Otto Anderssons jobb på nära håll under de här åren.
Och han har en hel del gott att säga.
Bara en sådan sak som att en nyinflyttad Göteborgare så snabbt fick ett så stort KIF-hjärta var anmärkningsvärt.
- För mig som Kirunabo känns det stort att det flyttar upp en person från en annan stad och tar sig an vår föreningsanda och vårt sätt att jobba på. Att Otto dessutom har gjort det här för KIF under en tid när hans egna liv har varit och är hektiskt med småbarn och karriär känns stort. Han har gjort ett enormt jobb för Kiruna IF. Hur återgäldar man och tackar för det egentligen?
Hur var Otto som ordförande?
- Han har haft full koll på detaljerna. Att säga att han har varit en ”bra administrativ ordförande” låter så himla tråkigt men det har han varit. Han har haft ett bra helikopterperspektiv på vår organisation. Han har haft bra koll på vad som händer och sker utan att bli den där personen som är inne och petar allt för mycket i detaljer som han själv inte äger. Och det är en stark egenskap hos en ledare. Han är balanserad och brusar aldrig upp sig, vilket också är en bra egenskap.
Vad har han gjort för KIF?
- Han har sett till att vi har fått en ekonomisk stabilitet. Han har fortsatt på det jobbet som vi startade för sex, sju år sedan. Nu har han rott iland det och knutit ihop säcken. Nu har vi en bra organisation på plats. Vi har en marknadsgrupp, en sportgrupp, en eventgrupp och styrelse.
När vi ber Thomas Jatko byta perspektivet från dåtid till nutid vänds blicken mot Kiruna IF:s nya ordförande Annika Thyni.
- Det kommer att gå jättebra. Annika är otroligt engagerad i Kiruna IF. Hon kommer att anta den här utmaningen på ett strålande sätt. Det är viktigt att alla ställer upp bakom henne. Jag är övertygad om att hon är rätt person att ta in Kiruna IF i framtiden och fortsätta att utveckla föreningen. Hon har helt klart det rätta virket att driva oss vidare.
Ni kan läsa mer om vår starke kvinna vid rodret här.
Nu till Otto.
Vi låter honom beskriva känslan att lämna över klubban. Han beskriver den som vemodig men också skön. Det var ju det här han valde att göra. Men mentalt verkar han inte riktigt ha förstått att han inte är ordförande än.
- Haha, nej. Jag har kommit på mig själv att fortfarande skicka sms till folk och undrar hur det går. Det beror väl på att man har levt med det här ett tag nu. Man är van vid att vara i loopen och ha koll. Jag har full tillit till Annika som tar över nu.
Tre år blev det på posten för Otto Anderssons del.
Många utifrån känner nog inte till vilket jobb som folk i föreningslivet runt om i Sverige lägger ner för att få idrottsrörelsen i det här landet att snurra.
Otto Andersson hör verkligen dit. Han nämner att timmarna var varit många. Men han väljer att fokusera på något annat. Glädjen.
- I grund och botten är det här jävligt roligt. Folk måste förstå att laget på isen bara är en liten del i något mycket större. Och allt annat måste fungera minst lika bra. Jag är väldigt stolt över att vi har blivit bättre och bättre för varje år. Det roliga är att man har fått träffa så många härliga människor. Man har fått vänner för livet. Som en lirar som du själv hade jag ju inte träffat annars. Eller Annika till exempel som jag har full beundran för när jag ser hur hårt hon jobbar. Henke och Robban är också två sådana. Två personer med ett fantastiskt driv. Jag tror inte folk förstår hur professionella de är. Eller de andra i laget runt laget. Det är så skönt när man hela tiden får det bekräftat från spelare vilket bra arbetet vi gör.
Vad är du mest stolt över under de här tre åren?
- Jag är glad över att vi har grävt ner stridsyxan med AIF. Att vi har kunnat prata med varandra. Kampen ska vara på isen, det finns ingen anledning att ha den någon annan stans. Jag är också stolt över att vi kämpar vidare med vårt damlag. Och jag är glad över att vi har ordning på ekonomin. Vi står absolut inte på ruinens brant. Jag har full tillförsikt inför framtiden.
Thomas Jatko berörde det häftiga med att en person utifrån stan involverar sig i Kirunas föreningsliv på det sättet som Otto Andersson har gjort.
Själv ser han det mest som en fördel att komma utifrån och in i hockeyns hetluft
- Under mitt första år var det året som AIF gick upp till Hockeyettan. Många hade åsikter då och då var det bra att komma utifrån. Det var bra att komma in utan något bagage på ryggen. Det gick tungt hockeymässigt för oss och då var det skönt att vara mer anonym eftersom ingen visste vem jag var då. Men att komma in i KIF var som att komma in i Kiruna i stort. Det är inte svårt. Det är lätt att få kontakt med människor här uppe, det är bara upp till en själv. Det har inte varit något problem.
Hur tänker du hålla kontakt med KIF framöver?
- Jag kommer att ta en bärs med dig varje gång du kommer upp till stan och jag kommer fortsätta att ringa dig. Jag kommer att gå på alla KIF:s hemmamatcher och jag har sagt att jag finns här om föreningen vill ha hjälp med något i mån av tid. Jag kanske står och säljer lite souvenirer på en hemmamatch eller nåt.
Vilka är dina starkaste minnen?
- Det är tveklöst den där kvällen när vi gick upp i Allettan. Det var lite VM 94-känsla över det. Vi var ett gäng som träffades på Ripan och käkade och kollade matchen på storbilds-TV. AIF-matchen fick vi vänta på i efterhand och det är vid sådana tillfällen som idrotten är som bäst, när det är antingen eller. Det är magiskt. Om resultatet blivit annorlunda hade det varit otroligt tungt men just där och då var det häftigt. Förutom det är det som sagt mötet med alla människor. Alla dessa eldsjälar är häftiga. Nu borde jag inte börja räkna upp namn för då kommer jag att missa så många. Men Annika kan man inte prata nog om. Den skulden som föreningen har till henne kan man inte mäta. Thomas Jatko brinner så mycket för KIF, så det är otroligt. En sådan som Johan Aidantausta som alltid ställer upp. Det är magiskt. Och så alla andra också!
Om tid hade funnits hade Otto Andersson rabblat namn hela dagen. Vi sätter stopp där och Göteborgaren får avsluta texten med några ord.
- Jag vill rikta ett stort tack till Kiruna IF för en riktigt rolig upplevelse. Föreningen är fast i hjärtat resten av livet. Tack till alla företagen. Och till fansen. Jag kan ju inte sluta prata, du hör ju...
Vi sätter punkt där.
Men vi har inte sett det sista av Otto Andersson i Kiruna IF.
Han kommer att vara kvar på ett eller annat sätt.
Mattias Heikki
Gillar du Mattias Heikkis texter på hemsidan?
Visa det genom att swisha en liten slant till KIF.
123 601 38 41