Dela nyhet
På hockeyäventyr i en blå Renault
11 nov 2018 0 kommentarer
Han har häftiga hockeyäventyr i det förflutna.
Ett brinnande hockeysug i nuet.
Och en framtid han hoppas kunna spendera i Kiruna IF.
Möt Olle Vennström.
Jo, en sak till...han älskar sin blåa, gamla Renault.
När hemsidan når Olle Vennström har han just avslutat ett hårt träningspass.
Fys och kondition.
Han känner ett sug.
Han vill ge ishockey en rejäl chans igen. Hittills har han spelat tre matcher för Kiruna IF – och han vill ha mer.
- Det är ett himla härligt gäng. Det har varit riktigt kul att få vara med och försöka bidra med det man kan. Sedan ska man veta att de ligger före mig med den fysiska träningen. Laget är väldigt vältränat, säger Olle Vennström.
Hur långt efter är du?
- Det är svårt att säga. Jag har börjat köra riktigt mycket kondition utanför isen. Det känns bättre hela tiden. Jag börjar bli redo på riktigt.
Om man ska bokstavstolka de orden låter det riktigt bra i KIF-öron.
Trots att han inte är hundra i form har Olle Vennström ändå varit en riktigt fin injektion i KIF.
På sina tre matcher har 26-åringen skrapat ihop ett mål och två assist och bidragit med tyngd i anfallsspelet.
- Det är skönt att känna att det finns där. Jag för en dialog med ”Robban” hela tiden och jag hoppas att allt ska lösa sig utanför isen och att jag kan spela med KIF resten av säsongen, summerar Olle Vennström.
När man pratar med honom hör man direkt många likheter med en annan Malmbergetkille i laget, Martin Söderberg.
Samma energi, samma närhet till skratt.
Man märker snabbt att de båda anfallsspelarna är barndomsvänner.
Olle skrattar gott när man tänker tillbaka på en av de första minnena han har av Martin.
Vi backar bandet en si så där 15 år.
- Jag följde med grannen och tittade på en knattecup. Då var det en liten kille som stack ut i mängden med sin skridskoåkning och storlek. När han gjorde mål minns jag att han alltid tittade upp på läktaren för att se om jag såg målet, säger Olle Vennström.
Så visst har Martin haft ett finger med i spelet när det gäller att locka barndomskompisen upp till KIF.
- Han har berättat jättebra saker och det har gjort mig intresserad. Jag vet att man får chansen att träna mycket och försöka utvecklas här.
För några år sedan var det ombytta roller. Då var det Olle som fixade en ny klubbadress till Martin.
Vennström hade tidigare spelat i Ogden Mustangs i WSHL i USA. Martin hörde bara bra saker om det äventyret och valde att gå samma väg.
- Jag var i kontakt med tränarna och tipsade dem om Martin. Han fick bo i samma värdfamilj som jag bodde i, så han hamnade på ett bra ställe, säger Olle Vennström.
Mer om Martins USA-äventyr kan ni läsa här.
Den 187 centimeter långe Olle Vennström är något av en hockeyvagabond.
Han fick sin juniorskolning i Sverige i Östersund, Brunflo, Malmberget och Björköven.
Efter Ogden gick flyttlasset till Bradford i Kanada och efter det till Nes och Ringerike i norska tvåan.
Vännäs, Malmberget och Kiruna AIF har han också hunnit med att spela seniorhockey i.
Men innan vi går in på det kan vi väl ta det där med Ranault-bilen va?
Den har ständigt varit vid hans sida, vart han än har spelat.
Som ni kanske minns skickade ju Martin Söderberg med den frågan när hemsidan pratade med honom tidigare i veckan.
Olle Vennström är inte beredd på den frågan och utbrister i ett gapskratt när han får den.
Din, gamla Renault, den har gått några mil va?
- Haha! Ja, den har varit med om många resor. Runt om i Sverige och två vändor till Norge.
Börjar den bli sliten?
- Ja, det kan man säga. Förra veckan tejpade jag fast backspegeln med hockeytejp till exempel. I Norge var det en kille som kom in i omklädningsrummet och frågade vem som äger en blå Renault. Jag sa att den var min då berättade han att han hade kört in i den och att den hade fått sig en rejäl buckla! Bilen fick ett smeknamn i Norge, Den blåa faran.
Hur långt har den gått?
- 30 000 mil ungefär. Den kommer att rulla vidare. Martin har ju också en Renault så vi är lite nördiga av oss när det gäller Renaultbilar.
För sex år sedan lämnade en ganska nervös Olle Vennström det trygga Sverige för Ogden i USA.
Nytt land, nytt språk, ny familj, nytt lag, ny liga, ny storlek på rinkarna, ny mentalitet.
Ja, allt var annorlunda ”over there”.
- Hela grejen kändes riktigt spännande. Vi spelade i en av OS-anläggningarna från Salt Lake City-OS. Det var häftigt att prova på ett tuffare spel och spela inför storpublik på hemmamatcherna och resa runt i västra USA, berättar Olle Vennström som gjorde 31 poäng på 42 matcher för sitt amerikanska lag.
Att han säsongen efteråt hamnade i Norge och Nes var lite av en slump. Han hakade på en kompis.
- Åren i Norge (spelade i Ringerike året efter) var riktigt roliga. Man mötte många sköna personer och hockeyn skilde sig rätt mycket från i Sverige. Det var med gladspel. Offensivt men många målchanser.
Men mellan de norska klubbarna hann han med ett äventyr i hockeyns hemland Kanada.
Bradford är en stad ungefär lika stor som Kiruna, intill floden Holland, några mil norr om Toronto.
- Det var bara en kort biltur bort, minns jag.
Tog du ”Blåa faran” dit?
- Haha, nej. Men hade den bara fått plats på planet hade den varit riktigt fin att ha där. Men den fick stanna hemma, skrattar Olle Vennström.
I Bradford finns två rivaliserande juniorlag Bradford Rattlers och Bradford Bulls.
Rattlers var mästare när Olle Vennström kom till stan och anslöt till deras kamp att försvara titeln i GMHL.
Olle vill spela ett klassiskt långt slutspel, Canada-style.
Och det fick han.
- Vi började i åttondelsfinalen och gick hela vägen till finalen, minns han.
Och vilka väntade där om inte lokalrivalerna Bulls – med hemmaplan ett stenkast bort från Rattlers hemmaborg.
Snacka om drömfinal.
- Det var verkligen en derbykaraktär över matcherna. Ena dagen spelade man i den ena hallen, andra dagen i den andra. Finalserien blev målsnål och vi förlorade den till sist, säger Olle Vennström.
Vad var skillnaden jämfört med tiden i USA?
- Det var stor skillnad. Det var äldre spelare i Ogdens liga med mycket tuffare spel och fler slagsmål där. I det laget hade vi några som kastade handskarna och skulle ta fighterna.
Men söker man på Youtube så hittar man en fight där Olle Vennström deltog. Vi låter honom berätta:
- Han hade varit på mig hela matchen och i den tredje perioden blev det nog. Det var ett av två slagsmål jag var med om i Ogden.
Vad tycker du om slagsmål på isen?
- Det kunde förändra en matchbild för oss. Många gånger i USA var det ofta så att det kunde ge energi åt ett lag och kanske få ut en av de andra lagets bättre spelare. Men i vissa matcher kunde en period ta hur lång tid som helst eftersom den blev så upphackad, så det finns både för- och nackdelar.
Är du bra på att fightas?
- Haha, det skulle jag inte vilja påstå.
Den här texten blev lång. Men en sak till bör vi ta upp innan vi lämnar ämnet Olle Vennström för nu.
Hans tränare i Bradford var inte vem som helst.
Hans namn? Al Sims.
Om du på rak arm inte vet vem det är (det visste inte jag heller) kommer här en kort summering:
Vad sägs om 165 poäng på 475 NHL-matcher för Boston, Hartford och LA Kings som spelare? Lägg där till en tränarkarriär med toppar som assisterande tränare för Anaheim och headcoach för självaste San José Sharks.
- Det allra mest spännande med tiden i Kanada var att ha honom som coach. Han hade varit med ett tag, om man säger så. Han berättade många historier från sin karriär. När en sådan man pratar så lyssnar alla, säger Olle Vennström.
Men allt det där är nu hockeyhistoria. Den storväxte killen från Malmberget är nu redo att skriva ny sådan.
Och han vill helst av allt göra det i Kiruna IF.
Och självklart tar han sin blåa Renault upp till Gruvstaden i så fall.
Mattias Heikki
Gillar du Mattias Heikkis texter på hemsidan?
Visa det genom att swisha en liten slant till KIF.
123 601 38 41