Dela nyhet
Tillbaka i Kiruna efter 22 år
13 apr 2020 0 kommentarer
Det var egentligen direkt efter Östersund borta som vi bestämde oss för att satsa och göra resan till Kiruna för att helgen 15-16 februari titta på matcherna mot Hudik och just Östersund.
Tågbiljetter bokades men strul gjorde att tågbolaget inte fick igenom min beställning, vilket gjorde att de skulle betala tillbaka mina pengar, vilket gjorde att jag fick boka om resan, vilket gjorde att jag låg ute med dubbla pengar eftersom tågbolaget tappat bort dom. Nåväl, efter 1,5 månader fick jag tillbaka pengarna.
Det blev jag och pojken som åkte norrut. Tåg kl 20.22 från Bräcke, byte i Sundsvall till nattåg och sedan sovvagn. På lördag morgon äter vi frukost i restaurangvagnen och passerar Gällivare. En nostalgiklump sätter sig i magen på mig, då jag gjort denna resa många gånger förr, hoppas pojken får samma känsla om några år.
Det är väl mycket det som det handlar om när man har barn? Att ge dom en glimt av det goda och hoppas på att det till slut fattar och uppskattar? Vi anländer Kiruna strax efter klockan 9.30 och det som slår oss först är den otroliga mängden snö. Hemma i Jämtland har vi i vinter haft cirka 60-70 centimeter men det här var något helt annat, här snackar vi meter.
Efter att promenerat runt och visat upp mina historiska platser, Folkhögskolan, Yellow house, Matojärvi och Brändas (numera Bishops där vi också bodde) så styr vi kosan mot Lombia. Det är då första gången på 22 år som jag sätter min fot i denna vackra hall.
Vi är som vanligt tidiga till match, det verkar vi alltid vara. Vi pratar med en del trevliga människor där på läktaren, förväntningar inför avslutningen av Allettan och korvpriset (!) Vi har fått nya bekantskaper genom KIF, alla mycket härliga människor.
Mattias Heikki söker upp oss och visar sig vara den trevliga prick som jag förstod att han skulle vara. Niklas Källström hinner nätt och jämt till första perioden då hans flyg fått problem och tvingats starta om på nytt från Arlanda. Men han kommer.
Jag saknar dock Peter Kivimäki, min specielle KIF-vän, men han kunde inte åka upp just den här gången. I paus hälsar vi på många människor, Johan Aidantausta kommer med kloka ord och spår seger i åtminstone en av helgens matcher, eller perioder... Nina Asterlund tror på seger. Det där är en sak med oss supportrar faktiskt, det spelar ingen roll om KIF ligger under så tror vi ändå på en stark nästa period, en vändning, bara vi får in en puck så ska du få se och så vidare.
På söndagen bänkar vi oss igen för match. Då blir vi inbjudna till restaurangen där klubb 1988 har lite småmys och tränare Lahti berättar inför match. Otroligt roligt och intressant. Herr Lahti är också mycket trevlig och ställer snällt upp på fotografering med pojken. Jag säger det igen, jag hoppas han blir kvar som tränare. I ett lag är det ju viktigt med någon form av kontinuitet och trygghet. Förut fanns det spelare som aldrig spelade i mer än ett lag, men så ser det inte ut idag. Därför tycker jag att kontinuiteten i KIF framförallt kan bestå i ledarna. Nu har vi också flera spelare som stannar kvar i flera år, det är hyperpositivt.
Söndagen avslutas med ett försenat nattåg. Fyllt av överförfriskade amerikaner, fransmän och lugna japaner kryper vi in i våran kupé. Jag frågar konduktören om han tror det blir problem att hinna med tågbytet i Sundsvall? Vi har sex minuter på oss i Sundsvall men redan från start är vi 45 minuter sena. “Det är lugnt” säger han “vi har kört in förseningen innan vi nått Boden”. Vi stänger om oss och jag tänker skeptiskt att : Boden? Har vi någonsin sett nåt bra hända i Boden? Konduktören hade i alla fall rätt i att vi skulle hinna med anslutningståget och hemma igen börjar nya planer ta form. Hemmapremiär på Lombia i höst?
I år har vi sett KIF i fem matcher, noll segrar. Jag kommer inte exakt ihåg när jag senast såg en KIF seger live, måste förstås varit Sollefteå borta för...två, tre år sedan? Men det spelar ingen roll, nästa match då vinner vi, bara vi får en bra start på perioden, eller ett mål, då ska ni få se!
Glad påsk!
Marcus Källström
KIF-supporter i Jämtland