Dela nyhet
Varför håller en surjämte på KIF?
24 sep 2019 0 kommentarer
Hemsidan har berört ämnet tidigare.
En sak är klar. Det finns många KIF-supportrar runt om i Sverige.
En av dem är Marcus Källström. Här delar han med sig om sina tankar kring kärleken till staden Kiruna och till Kiruna IF.
Vi tackar dig, Marcus, så mycket för de vänliga orden.
Om det finns fler där ute som vill skriva gästkrönikor på vår sajt är det bara att höra av sig till mattias.heikki@gmail.com
Varför håller en surjämte på Kiruna IF?
Hösten 1995 styrde jag kosan norrut för att studera vid Malmfältens folkhögskola, teaterlinjen. Nattåget tog mig från Bräcke station via Ånge mot norr, norr, norr. Efter tolv timmar säger tjejen
mittemot mig : “ Nu är vi hemma “.
Jag tittade ut och det enda jag såg var detsamma som de senaste tre timmarna, myrmark och renstängsel. Jag svalde hårt. Hemma? Vad hade jag gett mig in på.
Det visade sig ändå relativt fort att jag kommit till en stad, en region, som var så innerligt hjärtlig och varm. De människor som jag träffade var så snälla och trevliga. Jag trivdes på en gång.
Eftersom jag själv spelat ishockey under min uppväxt ( i Östersunds pojklag, förlåt jag vet.....) visste jag att stadens lag Team Kiruna var riktigt vassa. En klasskompis tog med mig till Lombia för match mot Boden. Idag kan jag inte med säkerhet säga den exakta publiksiffran men det var trångt, riktigt trångt. Bredvid mig till vänster satt en äldre man. På värmningen satt han tyst och lugnt. När matchen väl börjat och Boden någon gång hade pucken, ställde sig mannen upp och skrek: “ Hockeymördare !”
Detta sysslade han med hela matchen.
I mål briljerade Andreas Hadelöv och han hade god hjälp av Osmo Soutukorva, Igor Matushkin och Jan-Ove Mettävainio. Framåt minns jag mest Dennis Ejdeholm, Fredrik Krekula, Sergei Tepljakov, Hans Huczkowski och Janne Nilsson.
Vilket lag! Vilken publik! Passionen! Den gamle mannen som jag fick en kram av! Jag var fast! Dagen efter tittade jag på Kiruna TV och där var en lång intervju med tränare Pasi Mustonen. Han förklarade lagets styrspel i något jag tror han menade var 1-3-1.
Se mer: Här kan ni se flera klassiska klipp från 90-talets Kiruna TV
https://www.youtube.com/user/Supportermiljonen
På mina lediga stunder, vilka var ganska många, gick jag ner till Matojärvi och tittade på ungdomsträningarna. Det som fascinerade mig var barnen/ungdomarnas skridskoåkning. Det kan inte varit många lag runt om i landet i samma årskullar som åkte bättre skridskor.
Idag bor jag i östra Jämtland. Jag flyttade från Kiruna 1996 men har hela tiden följt laget. Vissa år en aning mindre än andra, men idag är ju supporterskapet lättare i och med internet. Jag åker alltid in till Östersund för att se min hemmamatch för säsongen, det blev flera resor när lag som Kovland, Sollefteå och Brunflo spelade i samma serie.
Så, tjejen mittemot mig i tågkupén hade rätt när hon sa att: “ nu är vi hemma “Tack vare människorna i Kiruna som tog hand om mig och hjälpte mig att känna mig som hemma fick jag också ett lag att känna så starkt för.
Att det sedan blev nytt namn på laget, flera lag i staden och så vidare har ingen betydelse för mig. För mig är Kiruna en fantastisk stad med fantastiska människor och med en hockeykultur som jag hoppas Ni alla är stolta över. Vare sig ni stöttar IF, AIF, City eller Toulla Tigers (är de kvar?) Hoppas vi ses på Lombia någon gång i framtiden.
Marcus Källström
PS. Glöm inte derbyt i morgon 19.00.
Kom till Lombia!