Dela nyhet
Två vänner, en promenad och skön countrymusik
5 nov 2017 0 kommentarer
Snart matchdags. Då tar de gamla vännerna varsin kopp kaffe och lämnar Lombia en stund.
Under deras promenaden på Lompisområdet pratar de om allt möjligt – men mest om countrymusik.
Det är liksom deras grej.
Jag pratar om William Palovaara och Jesper Landström. Kirunasönerna har känt varandra sedan kämpade i samma lag när de var små. Men det är mer på senare år som de har blivit riktigt tajta efter att även ha delat hockeyvardagen i Skellefteås J-lag.
Nu är de tillbaka i hemstaden.
Att dela lag med gamla, goda Kirunavänner är så klart något alldeles extra. Jesper Landström beskriver det så här:
- Så som laget är just nu är det riktigt speciellt. Man tvekar inte en sekund att täcka skott för de här killarna och jag vet att alla gör samma sak för en själv. Om man gör misstag finns det alltid någon där som ser till att det inte blir värre. Det känns riktigt tryggt. Man kan ställa högre krav på varandra. Märker man att någon inte ger allt säger man till. Det är högt i tak eftersom alla vet att vi bara vill varandra och lagets bästa, säger han.
Det är så det blir när man fyller ett omklädningsrum med Kirunavänner.
De flesta hockeyspelarna har speciella rutiner man gärna vill göra inför varje match. Landström och Palovaara tar en promenad tillsammans.
- Vi pratar om allt mellan himmel och jord. Och mycket om matchen så klart, säger William Palovaara.
- Men mest om country. Det är vår grej, svarar Jesper Landström.
Snön har landat i vinterstaden. Den har lagt sig över Kiirunavaara som en vit filt. Gruvmassivet vakar över dem under den 20 minuter långa vandringen på matchdagarna.
Den krispiga miljön nästan längst upp i världen är den raka motsatsen till countryns hemstad Nashville, Tennessees platta landskap, höga skyskrapor och varma klimat.
Men visst finns det väl en liten countrykänsla över det enorma gruvberget?
”For my daddy was a miner and i am too. The only little thing i know how to do. Some might call me as a simple man 'cus my feet ain't never gonna leave this land.”
Om Kiruna hade haft en nationalsång hade Willy Clay Bands fantastiska Kiruna (The Miner) varit en stark kandidat.
Det var just Kirunas countrykungar som gjorde att Jesper Landström fick upp öronen för den sköna genren.
- Det var där det startade. Sedan har jag utforskat countrymusiken därifrån. Jag hoppas att Willy Clay släpper det där nya albumet snart som det pratas om. Och hoppas att det är lika bra som de tidigare, säger Jesper Landström.
Centern är ett relativt nytt countryfan med andra ord.
Men backen William Palovaara har lyssnat desto längre på de amerikanska tonerna.
- Jag gillade inte den musiken i början men det var en polare i Skelleftå som fick mig att börja lyssna. Willy Clay var inte anledningen men de är också riktigt bra, säger William.
Kan du ge oss dina bästa countrytips?
- Florida Georgia Line, Thomas Rhett, Eric Pasley. Just nu är min favoritlåt Parachute med Chris Stapleton.
Innebär det här att all musik som numera spelas i omklädningsrummet är just country? Nej, inte riktigt – även om just Palovaara är lagets nya DJ. Det är en roll han fick ärva när Martin ”E-type” Eriksson flyttade.
- Det är ett ärofyllt uppdrag. Martin spelade musik mer åt househållet och körde även en del gamla godingar. Jag försöker spela allt möjligt. 80-talsdängor, lite rap och hiphop - och country.
En lag-DJ:s jobb är att ansvara för att det ska låta från högtalarna innan varje träning och match.
- Det kan ju inte låta hur som helst. Det gäller att hitta rätt mix och rätt sorters låtar på rätt dag. Det är oftast jag som väljer låtarna men jag är alltid öppen för önskemål. Men vissa önskemål avvisas snabbt. En del låtar spelas helt enkelt inte ur min telefon, skrattar William.
När jag skriver den här texten kunde jag inte låta bli att leta upp William Palovaaras favoritlåt.
Jag ger ordet till Chris Stapleton för en kort stund: ”Say the word and i will be there for you.”
En passande låtrad.
Den beskriver lagsammanhållningen i årets Kiruna IF.
Mattias Heikki